Bilden av okun(s)kap förstärks.
I min tidigare insändare om äldreomsorgen målade jag upp en vision om hur vi inom fp ser på framtidens äldreomsorg. Med tanke på den respons jag fått, verkar paret Granström/Pettersson var de enda som ingenting begripit utan frågar vad vi vill.
I deras insändare finner jag inga visioner. De talar gärna om pengar och behovet av planering. Planering för vad? Utan visioner och mål är all planering meningslös och pengarna bortkastade.
I den senaste insändaren hävdar G/P att det funnits en trend att alla skulle bo hemma, men att denna trend nu brutits och att många nu söker plats på servicehus. Jag är glad om s äntligen kommit till insikt. Tyvärr måste jag dock påpeka att förvaltningschefen
för vård och omsorg för c:a en månad sedan på en direkt fråga från mig påstod att ingen var intresserad av den gemenskap som ett boende i ett servicehus skulle inne- bära.
Terminologin för olika former för äldreboende är förvirrande och och kan tydligen ges vilken betydelse som helst. G/P tycks tro att demensboende är samma sak som
servicehus. För säkerhets skull har jag kontrollerat begreppet på nätet: Servicehus består av handikappanpassade lägenheter som hyresgästerna hyr på vanliga villkor. Man kan välja mellan att köpa färdig mat eller tillaga den själv. Personal skall finnas tillgänglig i närheten. Där skall finnas restaurant och olika möjligheter till sysselsättning och förströelse. Tanken bakom servicehus är att denna boendeform
skall medföra ökad gemenskap. Hur många s.k. servicehus i Ludvika uppfyller dessa krav.
G/P skryter vidare med en flerårig satsning på ”Kompetensstegen”Låt mig ställa en fråga: Hur många av hemtjänstens anställda har getts möjlighet att förvärva undersköterskekompetens? Enligt det svar jag fått är det knappast någon. Indragningen av 23 vårdplatser på lasarettet kommer att ställa ökade krav på personalens kompetens.
Jag efterlyste i min insändare ett större samarbete mellan landsting och kommun.
G/P svarar att det finns en samverkanberedning. Vad har denna beredning åstadkommit? Många kommuner, däribland Borlänge, gör försök med gemensamma
nämnder. Min erfarenhet är att det finns ett revirtänkande och en viss oklarhet om ansvar.
Det program vi vill gå till val på innebär ökad valfrihet och ökad makt för individen att bestämma över sitt eget liv. Alla äldre kan inte dras över en kam. De äldre är inte
paket som skall omhändertas av en förmyndaraktig myndighet. För att uppnå våra mål
bör bör individen ges möjlighet att själv välja omsorgsgivare.För att underlätta detta bör en ”äldrepeng” införas. Privata initiativ skall tas till vara. Befintlig personal skall stimuleras att bilda omsorgskooperativ eller andra former av företagande. Vi är övertygade att den offentliga omsorgen måste konkurrensutsättas. Detta har gjorts på många ställen i Sverige, även i socialdemokratiskt styrda kommuner, med synnerligen
gott resultat. Ta gärna kontakt med era partikamrater i Linköping.
Jag lovar att återkomma med närmare detaljer.
De som missat min tidigare insändare kan gå in på http://rolfhogberg.blogspot.com/ på nätet.
Rolf Högberg, fp Ludvika